Varför sprutor är grova pengar

Lite mer tid...

Jag blev både förvånad och glad när jag fick mejl i december förra året från några svenskar som jobbar i Kambodja. Var väl först ganska tveksam men ändå nyfiken så vi hade ett par samtal och jag gick i ett förvirrat ögonblick med på att göra ett programmeringstest (skulle ta 3-4h men större delen av helgen gick åt, det var ett tag sedan man kodade).
Antingen är det omöjligt att hitta hyggliga programmerare som vill flytta till Kambodja eller så är det något annat dom gillar, för dagen innan julafton fick jag veta att dom gärna ville att jag skulle flyttade till Phnom Penh för att jobba på deras företag. Då började jag förstår att detta faktiskt kunde bli av.

Sen följde en tid av väntan och mer väntan, jag överger Lund och börjar jobba på vårt nya ÅF-kontor i Västra Hamnen, börjar luncha med gamla kollegor man inte sett på ett tag. Det är nästan februari och jag tror inte på Kambodja längre.

Käkar lunch med Ola som jag jobbat ihop med på Anoto och Covelius och vi förhör varandra om vad som är pågång i lågkonjunkturens Skåne, dvs inte mkt (numera är våra respektive arbetsgivare bittra konkurenter).
Jag blev hyggligt förvånad när både Ola och jag berättade att vi varit i kontakt med samma företag i Kambodja. Ännu mer förvånad blev jag när jag kom tillbaka efter lunchen och hittar mejl från killarna i Phnom Penh. Ringer direkt upp Ola och mycket riktigt, han har fått samma mejl.

Därefter går det ganska snabbt. Vi är nu två som skall åka och den osäkerhet man känt för att åka själv är nu helt borta. En vecka av intensiva förhandlingar och diverse research tillsammans med Ola och allt blir klart.

Biljetterna dök upp för ett par dagar sedan, nytt pass är påväg och dom första sprutorna är tagna (kul, jag som gillar sprutor). Jag visst inte att sprutor var grova pengar. Men det är ju klart, försök säga nej till en Tyfoid spruta för att du vill spara 300 spänn, tror inte det...

/Mattias