Tydligen så måste man som kille köpa loss bruden från hennes familj för en summa som förhandlas fram mellan föräldrarna. Summan beror på hur rika föräldrarna är men brukar ligga mellan $1000-$3000 och upp mot $10000 för västerlänningar.
Ett bröllop brukar vara runt tre dagar och huserar i ett tält på en gata i stan. Polisen hjälper till att stänga av gatan, dirigera trafik, välkomna gäster och hålla nyfikna borta mot en liten slant och gratis mat och dryck. Ganska oskyldig korruption för en gång skull.
Begravningar funkar ungefär på samma sätt och det är inte helt lätt av veta om man passerar ett bröllop eller begravning när man cyklar förbi (det brukar finnas lite munkar som sitter och mässat i entonig stämma och det är lite mer svart än rosa på en begravning men ungefär det samma).
Bröllopet vi var på var ganska ganska lyxigt och stort, ca 500 gäster i en gigantisk sal.
Man får komma lite när man vill, man hälsar på brudparet (som stått och tagit emot gäster jag vet inte hur länge), man får en present och blir ledd till ett slumpvis bord som håller på att fyllas med nyanlända gäster (ingen bordsplacering här inte). När bordet man sitter vid är fullt börjar mat och dryck serveras, en sådär 10 olika rätter och för varje öl man dricker så får man två nya.
Efter någon timme börjar den traditionella Khmer dansen som inte riktigt går att beskriva. Man går ganska sakta runt ett bord fullt med offergåvor i form av frukt och mat medan man viftar med armarna och spretar och böjer på sina fingrar. Finns tydligen flera olika varianter men jag måste erkänna att jag hade lite svårt att skilja dom åt. Det tog såklart inte så lång tid innan flera arbetskamrater glatt erbjöd sig att instruera hur dansen skulle genomföras. Försökte förgäves avböja men efter lite fler öl ytterligare tjat så har man nu dansat Khmer dans till allas stora nöje. Tydligen så finns min framfart på dansgolvet filmat och upplagt på Youtube men som väl är så verkar den inte gå att hitta.
Med sig på bröllopet har man även ett kuvert med pengar. Under kvällen så beger man sig till ett bord där det sitter en rad med allvarliga släktingar som öppnar, räknar och noga bokför hur mkt pengar man ger (när man sen bjuder på eget bröllop så får man lika mycket tillbaka och lite till).
Ett bröllop helt i min smak, avslappnat och uppsluppet och alla verkade ha kul. Kanske skulle jag bytt musiken men annars finns det inget att klaga på.
Efter bröllopet hamnade vi på nattklubb men det är en annan historia.
/Mattias
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar